Det här med att plugga. Det har aldrig varit min grej, det känner jag enda in i skelettet. Här sitter jag och försöker skriva min psykologiuppsats som ska vara klar på torsdag. Den är fruktansvärt lång och man måste låta intellegent och nyanserad och inte liksom låta det färgas i texten hur himla less och lack man egentligen är. Det är bannemig svårt att vara student ibland. Men självklart vill jag gå och lägga mig för jag är så fruktansvärt trött, helst vill jag vakna upp och se att mamma skrivit klart uppsatsen åt mig så jag slipper, men världen verkar inte vilja fungera på det viset. Istället sitter jag här och läser igenom uppgiften om och om igen utan att ha någon som helst aning om vad jag faktiskt ska skriva. Det hade varit så mycket enklare om jag vara var en gosig pluggis som inte dog långsamt och smärtsamt varje gång en liten skoluppgift ska lämnas in.